Tränade på riktigt idag för första gången på 10 hela dagar, det har varit hårt! Men det var riktigt härligt att äntligen få lyfta lite vikter. Gick till och från gymmet och unnade mig även en solning på det hela. Men när jag gick hem så tänkte jag väldigt mycket (som vanligt dock). Tänkte mycket kring mat och kost så tänkte dela med mig av mina tankar!


För ungefär 1,5-2 månader sedan så hade jag en väldigt annorlunda syn på mat. Jag kanske åt frukost, då oftast mackor, sedan lunch i skolan cirka 5 timmar senare, middag ytterligare 5 timmar därefter. Och jag åt inte särskilt nyttig mat heller för den delen, ingen sallad. Jag åt alltså hyfsat lite för att träna såpass mycket och uppenbarligen så mår man inte bra av det med tanke på hur mycket bättre jag mår nu. Men grejen var den att ju mindre och mer sällan jag åt desto mer "nöjd" blev jag med mig själv. Jag tyckte att jag var duktig som inte hade ätit på hela dagen, och hur sjukt är inte det? Jag inser nu i efterhand att jag haft något sort ätstörningsliknande beteende.

Men nu däremot så får jag ångest om jag missar 1 mål, jag älskar att äta och äter mycket mycket bättre jämfört med för 2 månader sedan. Jag äter inga mackor, inte lika mycket godis, har inte druckit alkohol och jag äter framför allt ofta. Kanske inte så mycket varje gång, men målet är att äta 5-6 mål om dagen! Min poäng är alltså att ni kommer må mycket bättre av att äta lite mindre portioner men oftare varje dag, om ni inte tror mig så får ni åtminstone testa?

Godnatt / Sabine